Blogg

Bör vi oroa oss efter reslutaten i NM?

korgJag ska vara ärlig – jag har inte sett en enda sekund av ungomdslandlagens matcher denna sommar. Den största anledningen till detta är att jag har varit på resande fot, men även att jag väntar på EM-matcherna. Några stora slutsatser efter träningsmatcher är det dessutom omöjligt att dra, inte minst när ett lag är i uppbyggnadsfasen och spelare och coacher fortfarande försöker lära känna varandra.

 

Men jag tror att jag ser några avvikelser jämfört med de tidigare åren när jag följer resultaten. Specifikt är det NM, det inoficiella nordiska mästerskapet som i år äger rum i Finland, som har fått min uppmärksamhet.

 

Sverige har fyra representationslag: Damer U18, damer U16, herrar U18 och herrar U16. I en turnering som består av sex landslag per åldersgrupp, och konkurrensen är länder som Finland, Estland, Danmark, Island och Norge, är det ingen synd att hoppas på förhållandevis höga placeringar.

 

Men någon succé,resultatmässigt, blev det aldrig. Sveriges U18 damer knep en andraplats, medan de andra tre lagen fick nöja sig med fjärdeplatser.

 

Vad säger det om Sveriges ungdomslandslag om vi inte kan komma åt topplaceringar mot nordiskt motstånd? Återigen, det kan vi diskutera, men jag kan trots allt inte förstå hur exempelvis U18-landslaget kan förlora mot Norge. Jag är medveten om att några av de bästa spelarna saknas, men det här laget är fortfarande laddat med talanger, och har en tung guarduppsätting i trion Melwin Pantzar-Felix Lemetti-Erik Persson. Norge är ett land som Sverige ska dominera mot, oavsett åldersgrupp.

 

Jag märkte även att Finland vann samtliga ålderskategorier. 18 vinster, en förlust. Finsk basket går igenom sin renässans just nu, och man kan inte hjälpa än att glädjas åt deras skull. Våra grannar har lyckats med något många i Sverige påstår är omöjligt: Lyfta basket till en toppsport.

 

Hur gjorde Finland? Först gav man jobbet till en tysk tränare, Henrik Dettman, som gjorde ett bra jobb som Finlands förbundskapten redan under 90-talet, och gav honom kontroll över landslagsversamheten på herrsidan. Dettman är inte en av Europas bättre tränare – få coacher ger mer ansvar till sina assisterande tränare, men när alla drar åt samma håll och strävar efter samma mål är konkreta resultat ofrånkomliga.

 

Dessutom tog Finland järngreppet om sin gyllen generation och sög ut allt som kunde sugas ut. Egentligen befinner sig Sverige i samma position just nu, men våra största stjärnor på herrsidan vill inte ställa upp för herrlandslaget. Finland å andra sidan har inte det problemet: Petteri Koponen, Teemu Rannikko och andra bärande spelare tvekar aldrig. Tja, Hanno Möttölä spelade tills han var 40, snubben kunde knappt springa.

 

Nu är Finland i perfekt position att fortsätta utvecklas. Herrlandslaget är en stammis i EM-sammanhang, ungdomslandslagen blir allt bättre, Lauri Markanen valdes som sjua i NBA-draften.

 

Nåväl. Jag ville bara poängtera att NM inte fick mig att höja mina förväntningar direkt. Men det betyder inte att jag inte ser fram emot landslagssommaren. Förhoppningsvis blir det bättre resultat då.