Blogg

Dags att summera HU20-landslaget - Blev EM succé?

IMG_0535Jag trodde att dagens match mot Ukraina var den sista i årets EM för HU20-landslaget, men turneringen är inte färdig än. En match återstår för Henrik Svenssons mannar i det bisarra tävlingssystemet där teoretiskt sett ett landslag kan komma till semifinal med två segrar, men även åka ur A-gruppen med tre vinster. ”Lol”.

 

Sverige förtjänade inte att vinna idag, trots att man hade ledning nästan matchen igenom. Skjuter man 30 procent från golvet är det i princip omöjligt att vinna, men detta landslag spelar som bekant väldigt bra försvar och ger sig själv chansen att vinna ändå, även när skotten inte sitter.

 

Eftersom jag inte tänker titta på ännu en match, som dessutom är betydelselös, ska jag idag sammanfatta HU20-landslagets insatser . Blev turneringen succé? Eller är megaförlusten mot Island en alldeles för stor käftsmäll för svensk basket?

 

Tro f*n turneringen blev en storsuccé. Vi besegrade länder som Tyskland och Italien. Har ni någonsin varit där? Har ni sett hur stort publikintresset för basketen är? Förstår ni att de investerar miljarder i sporten, medan basket i Sverige jämförs med innebandy, som inte ens är en riktig sport.

 

Två storförluster mot Grekland och Island samt dagens nederlag mot Ukraina (utan Simon Birgander) kunde och borde ha gått bättre. Det var under långa perioder jobbigt att titta på, men samtidigt blev jag inspirerad när laget hittade momentum i segermatcherna. Just detta gäng är inte det mest talangfulla vi haft, men de spelar tillsamans och är tuffa defensivt. Coachstaben sög allt ur det här lagets kapacitet, tro inte annat, och vi ska vara nöjda över att det blir spel i A-divisionen även nästa sommar för Sveriges HU20-landslag.

 

Det som oroar mig är att jag såg alldeles för få individuella prestationer som fick mig att tänka A-landslag. Ett ungdomslandslag består av två årgångar, och oftast finns det tre eller fyra spelare som ser ut att kunna bli framtida landslagsmän. Spelare födda 1991/1992 hade Chris Czerapowicz, Andreas Person och Viktor Gaddefors bland andra som ansågs vara stortalanger. 1993/1994 hade Marcus Eriksson, Tobias Borg och Nick Spires. Ni förstår min poäng.

 

Årets U20-landslag saknade några spelare (Läs: Elijah Clarance), men vem i denna spelartrupp förutom Birgander har potential att representera Sveriges seniorlandslag i framtiden? Glöm inte heller att de flesta spelarna här inte har stora roller i sinna klubblag, och att de inte är barn längre. De är 20 år gamla, men jag tror inte att många av dem finns i Vedran Bosnics tankar i dagsläget.

 

Nils Johansson överraskade många, men var ska han spela nästa säsong? Att spela 15-20 minuter för AIK när man vinner med 30 och sedan matchas ännu mer sparsamt mot Djurgården kommer inte att gynna hans utveckling.

 

Vilgot Larsson och John Brändmark är två forwards som visar lovande tendenser, men gör alldeles för många misstag och i dagsläget inte är tillräckligt bra för att få stora minuter i basketligan. Samma gäller Craig Lecesne, som var plågsamt ojämn, även fast jag gillar hans aggressiva inställning.

 

Point guard-paret Daniel Hansson/Jonathan Arvidsson gjorde sitt jobb, men de kan jag inte se heller som bidragande faktorer på elitnivån idag. Hansson är en smidigare version av sin bror Gustav med en finare skottrörelse, men någon utpräglad spelfördelare eller attackspelsre är han inte än. Arvidsson å andra sidan har fin balans i sina attacker och bred repertoar i sina avslut runt korgen, men skottet är ett stort problem. Han kommer inte att få mycket speltid för BC Luleå nästa säsong, men i superettan lär det bli en del speltid.

 

Nåväl. Min poäng var inte att såga spelarna. De gjorde som sagt ett överraskande bra jobb. Glöm inte att Sverige för två år sedan hade samtliga ungdomslandslag i B-divisionen – att HU20-landslaget två år i rad besegrar Italien och behåller sin plats i finrummet är något att vara stolt över.

 

Holla.