Damlandslagets öde står på spel

Blogg

Jag har medvetet valt att inte skriva om detta förrän i dag, eftersom det sista damlandslaget och dess nya förbundskapten Jurgita Kausaite behöver är ännu mer press på sig, men sanningen är att de kommande dagarna kommer att avgöra svensk baskets öde när det gäller den här ”gyllene generationen”. Det verkar inte som att många har räknat ut det, men ror inte Sverige hem bra resultat från Finland och Spanien kommer damlandslaget att ta en lång paus från stora tävlingar. Tidigast 2019 kommer det här gänget att få chansen att mätas mot Europas bäst landslag.

 

Ett fyra år långt uppehåll mellan två stora tävlingar skulle vara ett enormt bakslag för den, enligt mig, bästa generationen svensk basket någonsin har fått fram. Ni kan namnen: Från systrarna Eldebrink till WNBA-spelare Amanda Zahui och Farhya Abdi, den här spelartruppen har kapacitet att så småningom förvandlas till en stormakt på den internationella scenen.

 

Att ta sig till EM 2017 är ett måste för att förtsätta utvecklas på den inslagna vägen, trots att förutsättningarna är svåra. Storförlusten i den första kvalmatchen mot Spanien hjälpte inte, samtidigt som till synnes samtliga inside-spelare har drabbats av skador. Dessutom kommer morgondagens bortamatch mot Finland att spelas inför fulla läktare, och vi vet att rivaliteten mellan Sverige och vårt grannland kan höja temperaturen och få outsiders att lyfta sig.

 

Men jag tror på detta lag. De här tjejerna har en speciell plats i våra hjärtan för att de brinner för sitt landslag. Det är så uppenbart, ibland för mycket i mitt tycke, att de hemskt gärna vill vinna och göra oss stolta. Blöda blått och gult heter det. Genom åren har vi stundtals ifrågasatt deras prestationer, men aldrig någonsin har vi ifrågasatt deras passion och vilja att vinna. Det kommer vi inte att göra i morgon heller – och det känns väldigt betryggande.

 

Alltså ja, det är mycket som står på spel de kommande dagarna, mer än vad ni tror. Nu finns det inte mycket annat att göra än hålla tummarna och hoppas på det bästa i de två ack så tuffa bortamatcherna – resten får spelarna i laget sköta.

 

Så Lycka till tjejer! Naturligtvis kommer vi att bli exalterade om ni vinner, men jag vill även påpeka att vi kommer att fortsätta heja på er oavsett vad som händer! Det har ni förtjänat efter alla de här åren och minnen ni har gett oss.

 

Holla at ya boii.