Blogg

"De är ligans obesjungna hjältar"

Idag fick jag en intressant fråga: Varför  är Corban Collins mer värdefull för BC Luleå än Thomas Massamba? Jag tycker fortfarande att Colling är Luleås viktigaste spelare, men Massamba har definitivt varit lagets motor och general på planen.

 

    Jag får erkänna: Mitt tips inför säsongen att Thomas Massamba skulle visa sig vara årets flopp i Peter Öqvists system har gått snett. Jag hade dunder-super-jättefel, och jag får väl ta och äta upp det L:et. Men frågan jag fick idag fick mig även att tänka på andra obesjungna hjältar i SBL – spelare som egentligen betyder mer för sina lag än vad man tror. Här är några av dem:

     

    Thomas Massamba, BC Luleå

     

    Som sagt, Massamba har varit en nyckelspelare för Luleå. Guarden skjuter fortfarande fantastiska 45 procent från trepoängslinjen, levererar sex assist per match och har även avgjort en handfull matcher den här säsongen med viktiga poäng under slutminuterna. Att 33-åringen för första gånger i sin karriär är så träffsäker från långdistansen har öppnat upp spelet för honom, men jag är fortfarande inte övertygad att han kan skjuta såhär högprocentigt resten av säsongen.

     

     

    Franklin Williams, Nässjö

     

    Williams nämns just aldrig som någon märkvärdig succévärvning, men jag gillar Nässjös amerikanska import. Han är lång, sätter sina öppna avslut och är en pålitlig spelare. När Alexander Gorski är tillbaka kommer hans speltid att minska en aning, men faktum är att Nässjö träffade rätt här.

     

     

    Alexander Lindquist, Södertälje

     

    Vänta, hur kan en landslagsspelare vara ”obesjungen”. Och är det ens ett ord? Ni som pratar flytande svenska, hjälp mig.

     

    Lindquist är vital för Kings anfall och en av de största anledningarna till att laget ligger högst upp i tabellen. Oftast har det varit Auston Barnes och Martin Pahlmblad som har lyfts fram som lagets viktigaste spelare, men mot slutspelet kan det lika väl bli landslagsmannen som avgör de viktigaste matcherna.

     

    Simon Gunnarsson – Fredrik Andersson, Borås Basket

     

    Jag skrev i somras att hemmasönerna Gunnarsson och Andersson inte är tillräckligt bra för att vara bärande spelare i ett finallag, men att de, i rätt roll, kan komplettera andra, skickligare spelare som drar lasset till stora framgångar. Den här säsongen har båda tagit ett klart kliv framåt och varit viktiga ingredienser i ett lag där Nimrod Hilliard, Marcus Tyus och Michael Moore får mest kärlek och rubriker.

     

    Vi vet vad som kommer att hända att hända i slutspelet – försvarsspelet kommer att bli tajtare och motståndarna kommer att göra allt de kan för att få bort Borås amerikanska trio. Andersson och Gunnarsson kommer att få skjuta vidöppna avslut, men frågan är om de kommer att sitta lika frekvent när säsongen står på spel.

     

    Jonathan Peleg, Wetterbygden

     

    Lyssna; Wetterbygde har egentligen ett Superettan-lag, plus Mantas ”hade sitt bäst före-datum för tre år sen” Griskenas, Jonathan Peleg och några importer som helt enkelt inte är något att hänga i granen. Det må låta som att jag sågar Weterbygden, men det gör jag inte egentligen, det här är ett gäng som överpresterat och har en supporter i mig.

     

    Jönköpinglaget spelar inte alltid vasst försvar, men när allt klickar är de oerhört tuffa att knäcka och göra poäng på. En spelare som är oerhört viktig för Wetterbygdens defensiva identitet är Jonathan Peleg, som alltid är aggressiv och har en fin känsla för att ta steals. I ett lag där upp till tio spelare har en plats i rotationen är 24-åringen en av lagets allra viktigaste spelare.

     

    Holla at ya boii.