Blogg

Det här behöver Borås förändra

Även en trasig klocka slår rätt två gånger om dagen. Även en blind hona kan finna ett korn. Även Nick Rajacic kan uppdatera sin basketblogg då och då.

 

Jag vet, jag vet, Det var på tok för länge sedan jag uppdaterade bloggen, men jag har faktiskt en förklaring. Anledningen till att jag inte kunnat skriva inlägg är att jag tränat för att ta en plats i 3×3-landslaget. Ända sedan jag var ett litet barn har jag drömt om att delta i OS, och nu när tre mot tre-basket blivit del av världens största idrottssammandrag trodde jag att min chans äntligen hade kommit. Varje dag gick jag upp klockan 05:00, stoppade i mig råa ägg, sprang genom Borås och jagade kycklingar i min tränares trädgård. Tyvärr räckte jag inte till, och nu är jag här igen.

 

Hittar jag på detta? Eller är jag bara kroniskt lat och orkar inte hitta på en bättre ursäkt?

 

Nåväl. Vi har samlats här idag för att summera Borås Baskets säsong. Enligt mig kan man studera lagets säsong ur två perspektiv: Är Borås ett lag som kom lika långt i slutspelet som gänget som 2013-2014 vann 22 matcher i rad, eller en underpresterande grupp som endast vann 13 av 28 grundseriematcher? Är Borås ett lag som var ett skott från att leda i semifinalserien mot Norrköping, eller ett team som mot ett skadedrabbat Norrköping lyckas vinna endast en match.

 

Det är upp till var och en att göra sin bedömning, men i min åsikt ska man glömma den här säsongen som snabbt som möjligt. Jag säger så här: Hade inte Andreas Person satt sammanlagt nio trepoängare i första halvlekar av match ett och tre mot Jämtland hade Borås Basket åkt ut mot Jämtland, och då hade det här varit en låång sommar för Borås. Men Person och resten av laget klev fram när ingen trodde att de skulle vinna, och det ska de ha en eloge för.

 

Borås har inte hittat något vinnande koncept som man ska bygga på nästa säsong. Man leker med elden om man vill behålla vissa spelare, för publiken i Borås kommer snart att tappa tålamodet. Det behövs förändringar.

 

Idag ska jag gå igenom den största anledningen till att Borås var inkonsekvent, och nej, det är inte skador, utan underpresterande importer. Jag har varit varit kritisk mot flera importer ända sedan första EuropaCup-matchen mot Körmend, och även kritiserats för att jag ständigt fokuserar på deras svaga insatser, men jag tänker inte backa eller fabricera hyllningar de inte förtjänar.

 

Brett Bisping borde ha skickats hem direkt. Amerikanen värvades som en ”skytt”, men i slutet av säsongen var inga motståndare i närheten av honom när hade hade bollen, för killen skjuter som en kratta.  Bisping var fysisk, men samtidigt väldigt oatletisk och långsam i sidled, och hans defensiva prestationer under första halva av säsongen var bland det värsta jag sett på en basketplan i Sverige. Ju längre säsongen led desto bättre blev Bisping i försvarsspelet, men hans oförmåga att sätta långdistansskott och konstant leverera poäng gjorde att Borås aldrig riktigt kunde knäcka koden offensivt.

 

Det som chockar mig är att Borås envisades med att behålla Bisping. Sedan Borås Basket gick upp till basketligan 2007 har man sparkat någon och därefter tagit in en ny ersättare vid fyra tillfällen.

 

Man sparkade Chris Lewis och värvade Chris McKnight.

Man sparkade Rodriguez Sherman och värvade JJ Miller.

Man sparkade Momcilo Latinovic och värvade Terrence Oglesby.

Man sparkade Deonta Stocks och värvade James Washington.

 

Ni ser ett mönster här, eller hur. Varje gång blev det dundersuccé, men av någon anledning var det just Brett Bisping som skulle få stanna säsongen ut. Jag förstår fortfarande inte hur Borås resonerade här.

 

Sedan har vi Jyles Smith. Smith var stark defensivt, och man märkte att Borås blev betydligt sämre när han var skadad, men… men… men… Jag skulle betala för att se Smith visa sina känslor någon gång. Vad som helst, le, slå dig för bröstet, skrik, bara visa att du bryr dig. Det är omöjligt för en supporter att relatera till en amerikansk import som alltid har samma ansiktsuttryck och aldrig bjuder på sig själv. Jag förstår att alla vi är olika och att vissa människor inte är komfortabla med att stå i centrum, men en knytnäve i luften någon gång är inte för mycket att begära. Lägg till att Smith inte kunde försvara Joakim Kjellbom så förstår ni varför få vill se amerikanen i Borås-linnet igen.

 

Nimrod Hilliard ska också få kritik. Point guarden är en fantastisk ledare och kompetent basketspelare, och jag står fast vid att jag tar Hilliard före JJ Miller och Omar Krayem för att vinna i längden. Men Hilliard kom till Sverige ur form, vilket gjorde att han skadade sig direkt, vilket i sin tur ledde till att 25-åringen aldrig hittade rytm, även fast han var en av SBL:s bästa spelare. Han blev ofta dödstrött och oanvändbar defensivt när matcherna skulle avgöras. Offensivt var han enorm för Borås, och att behålla Hilliard bör vara klubbens prioritet nummer ett, men han måste vara professionell och sköta sin träning. Om ni inte tror mig klicka in er på Youtube och sök efter Horsens matcher mot Bakken Bears 2016 – Hilliard var så mycket snabbare än sitt motstånd att ingen kunde hänga med honom, och man inser ganska snabbt varför han utsågs till MVP i Danmark.

 

Sist har vi Marin Mornar, en av de mest talangfulla spelarna Borås värvat. Han är bättre än Bisping, men kroaten gjorde bort sig alldeles för ofta i försvarsspelet och hade inget tålamod offensivt, vilket Borås coachstab inte kunde tolerera. Mornar matchades ofta sparsamt, men jag hade velat se hur forwarden hade presterat om han hade fått samma förtroende som Bisping, för när Mornar var bra – då var han ett problem. Jag tror inte att han kommer tillbaka till höst.

 

Det var allt för idag. Jag lovar att uppdatera oftare framöver, aight? Holla.