Efter debaklet mot Danmark - så här bör Sverige göra

Blogg

Sveriges förlust idag mot Danmark i EM-kvalet svider. Det svider så mycket att till och med jag känner att det är dags att dra fram pennan och skriva ett blogginlägg. Läget är akut, och förlusten måste analyseras.

 

Danmark är skräp. Danmark är skräp även när de har full trupp, men gänget vi såg idag var extra-skräp. Danskarna spelade mot lag som Malta för inte så länge sedan, medan Sverige precis har avslutat VM-kval mot landslag som Turkiet och Lettland. Förlusten idag var ett stort misslyckande, och nu känns segern mot Turkiet på Hovet som ett minne blott.

 

Nästan hälften av danska landslaget har till och med jag mött medan jag spelade för Borås Basket. Oftast under försäsonger när vi mötte motståndare från danska lagen, matcher som i regel slutade med att vi vann överlägset. Att se Danmarks korta point guard Frederik Nielsen göra viktiga poäng i fjärde perioden känns surrealistiskt.

 

Naturligtvis är det förbundskaptenen Vedran Bosnic som måste ta ansvar för debaklet. Ni som läser bloggen vet vad jag tycker om Bosnic – att han är Sveriges bästa tränare och att det inte finns någon annan svensk coach som hade gjort ett bättre jobb de senaste fyra åren. Jag står fast vid det.

 

Och medan många kritiserat Bosnic för hans selektering av spelare har jag alltid sagt att i princip samtliga coacher helst väljer spelare som  passar in i deras system i stället för tolv offensivt mest talangfulla spelare. Johan Löfberg är praktexemplet – killen har blivit en giftig poänggörare, men hans försvar håller inte hög nivå.

 

Så länge utvecklingskurvan pekar uppåt kommer Sveriges förbundskaptener att ha mitt stöd, men problemet med Bosnic selektering är att hans envishet att religiöst tro på vissa spelare senaste året har sänkt laget vid flera tillfällen. Idag, när Danmark spelade sitt trasiga zonförsvar, hade Sverige ofta Thomas Massamba, iskall Ludde Håkansson och/eller Jonathan Person inne på plan. Czerapowicz punktmarkerades efter första halvleken, och då fanns det ingen som kunde skjuta sönder zonförsvaret. Visst hade det livet varit lättare om Löfberg hade stått i hörnet? Eller Adam Rönnqvist? De här killarna hade inte gjort bort sig i försvaret heller, för det enda Danmark försökte göra under hela matchen var att passa in bollen till deras stora spelare. Sveriges oförmåga att hitta lösningar mot zonförsvaret var den största anledningen till att det blev förlust.

 

Det var bara ett exempel. Finns mycket Sverige kunde gjort annorlunda, men det är andra frågor som måste besvaras nu. Ska man fortsätta på samma spår?

 

I min värld finns det två alternativ. Den första är att låta Vedran Bosnic och spelarna lista ut detta själva och lita på att det här laget, ännu en gång, kommer att spela som bäst med ryggen mot väggen.

 

Det andra alternativet är att göra en rockad med Vedran Bosnic och Adnan Chuk. Låt Chuk ta över taktpinnen, på så sätt kan man fortsätta på den inslagna vägen. Att göra några enorma förändringar nu och helt förändra landslagets identitet kommer kommer bara att leda till mer kaos.

 

Vedran Bosnic har med Marcus Eriksson i truppen vunnit fem och förlorat endast två matcher. Men problemet är att Eriksson på grund av att medverkar i Euroleague den kommande säsongen inte kan ställa upp för Sverige i kvalet. Sverige måste hitta ett sätt att vinna även utan skarpskytten, något man inte har lyckats göra sedan 2014 om jag minns rätt. Läget är akut. Kanske är det dags att tänka om?