Förbundet missköter spelarutmärkelserna

Blogg

I svenska basketligan får man utmärkelser från två håll; eurobasket.com och basketförbundet (SBBF).

Eurobasket.com är så usla på det att jag inte tänker lägga ner mer än några meningar på hur de bedömer vem som ska få priser. Det enda ni behöver veta är att de förra året gav MVP-priset (most valuable player) till en spelare som missade tio matcher, spelade i ett lag som kom näst sist och skickades hem efter att ha vägrat delta i en dopingkontroll. Dagen efter ändrade de sina utmärkelser totalt, men då var det för sent – det var tydligt att de inte följer basketligan. Och just det, i år vann Omar Krayem både poäng- och assistligan, men eurobasket.com tyckte inte han var en av de 20 bästa spelare i ligan… Ja, ni förstår poängen.

 

Å andra sidan har vi förbundet. Till skillnad från eurobasket.com, vars utmärkelser är högst inofficiella, har SBBF mycket större ansvar. Det är de som måste se till att sköta allt som har med svensk basket att göra på ett proffsigt och seriöst sätt. Tyvärr har de gjort ett katastrofalt dåligt jobb med spelarutmärkelserna, och det har gått så långt att jag börjar ifrågasätta deras kompetens. Vi får ta en titt på vilka spelare SBBF valde i år:

 

Årets rookie: Johan Löfberg

Grattis till Johan. Jag märkte under försäsongsturneringen i Borås att han har utvecklats sedan han lämnade Göteborg för att spela i Italien för Sienas ungdomslag. Han levde upp till förväntningarna, men var inte årets bästa rookie. Det var Charles Barton. Medan Johan spelade i ett lag som aldrig var i närheten av att ligga på en slutspelsplats var ”Challe” en tongivande spelare för ett lag som gick långt i slutspelet. Löfberg hade dessutom större frihet att ta flera avslut och snygga till sin statistik, samtidigt som Barton var tvungen att spela disciplinerat och se till att andra stjärnor i Sundsvall fick sina skott. Det var nära, men i slutändan var det Barton som borde ha blivit årets rookie.

 

Årets guard: John Roberson

Med tre SM-guld I bagaget och flera oförglömliga insatser i finalmatcherna har Roberson etablerat sig som en kultlirare i Södertäljes anrika historia. Men han spelade inte ens hälften av matcherna i grundserien!!! John kom tillbaka till Sverige i december efter en sejour i Ungern, och missade även flera matcher på grund av en knäskada. I NBA pratar man ofta om att spelarna bör ha spelat en stor majoritet av matcherna för att få de viktigaste utmärkelserna – här i Sverige får man tydligen missa mer än 50 procent av säsongen. Det är ett under att Toni Prostran inte fick årets guard-priset.

 

Årets forward: Christian Maråker

Va? Christian spelar ju inte på någon av forward-positionerna? I år agerade han bara som center, förutom i försvar när han spelade tillsammans med Mike Palm, men det handlade mer om att Palm inte orkar jaga spelare som Morrison och Baeringsson än att Maråker är en forward. Tydligen listade Borås Basket Maråker som en power forward innan säsongen, men det bör egentligen inte spela någon roll. Har man sett matcherna förstår man väldigt tydligt att Maråker är en center. Fel val igen.

 

Årets center: Joakim Kjellbom

Det var rätt. Grattis SBBF!

 

Årets försvarare: Alex Wesby

Jag ska berätta en hemlighet för er: Alex Wesby och Joakim Kjellbom har varit ligans bästa försvarare de senaste sex åren. Det går inte att välja fel med någon av dem. De senaste säsongerna har även Hlynur Baeringsson och Rickard Eriksson fått samma utmärkelse, men det var inte rätt val. Missförstå mig inte, båda är fantastiskt duktiga försvare: Baeringsson är kanske den tuffaste spelaren i ligan och Eriksson låste ner folk över hela Sverige i 2012. Men ingen påverkar matchbilden som Wesby och Kjellbom. Wesby är kanske den största vinnarskallen i basketligan som kan, om det behövs, försvara alla fem positioner på planen. Kjellbom ändrar andra lagens gameplan med sin blotta närvaro, påverkar motståndarnas skottval med sin längd och blockar skott från omöjliga vinklar. Det sorgligaste i det hela är att Kjellbom ALDRIG har vunnit årets försvarare-priset, vilket på ett sätt är en käftsmäll för alla oss som följer basketligan. Men ingenting gör mig förvånad längre. Wesby var rätt väl, men det var ingen hjärnkirurgi direkt.

 

Årets MVP: John Roberson

Ja, ja, whatever. Roberson var briljant i slutspelet, det är inget snack om saken. Men det är känt i basketkretsarna att MVP-priset egentligen bör heta ”vi tar en spelare i finalserien som har momentum med sig”-priset. Det är alltid en spelare i finalserien som får utmärkelsen, trots att det är grundserien spelarna ska belönas för. För 2 år sedan vann Toni Bizaca MVP trots att han inte var top 10 i någon av de viktigaste statistikkategorierna, och var den 25:e mest effektiva spelaren i ligan det året. En riktig röra var det med andra ord.

 

Det finns inga tydliga riktlinjer och klara regler när det gäller spelarutmärkelserna. Det är glasklart att förbundet inte klarar av den här uppgiften. Mitt förslag är att låta coacherna, spelarna och media välja tillsammans istället. Det finns en risk att de kommer att favorisera och välja spelare de är bekanta med, men det är en kalkylerad risk. Värre än nuläget kan det inte bli i alla fall. Det är dags för ändringar.