Här rankar jag ligans bästa power forwards

Blogg

Efter att ha rankat bästa point guards och skyttar är det nu äntligen dags att ranka de bästa startande power forwards i basketligan herr. Det är den tuffaste position att rangordna, eftersom ligan är proppad med duktiga fyror, men jag ska försöka ge mitt bästa att göra en sanningsenlig lista.

 

Som vanligt, du lär inte hålla med mig – vilket är helt okej.

 

11. Nikita Meshcharakou, BC Luleå.

Det ryktas om att Meshcharakou missade en hel träning med BC Luleå för att han inte orkade komma. Har vi någonsin sett en tråkigare kombination av att vara skräp på basketplanen och dålig lagkamrat?

 

10. Fredrik Larsson, Malbas

Larsson är min dawg. Fredrik och jag spelade tillsammans säsongen 2011-2012 och tillbringade oroväckande mycket tid på att titta på Star Wars-filmerna och ta skuma Facebook-bilder, vilket gör att jag blir oerhört glad när jag ser att han har blivit en startspelare i ligan. Han förtjänar det, men i min bransch gäller det att vara realistisk. Power forward-position är den djupaste postitionen i basketligan, och Larsson är den minst erfarna fyran av alla. Det finns nio spelare som i dagsläget är bättre.

 

9. Zolt Zchabo/Dino Cinac, Jämtland.

Vem är ens startande power forward i Jämtland? Det är hemskt tråkigt att Dino Cinac skadade sig i början av säsongen, för den där killen kan lira. Position fyra hade varit ännu djupare om Cinac hade varit skadefri, men i stället var jämtarna tvungna att nöja sig med en ungersk snubbe som verkar vara odräglig och inte ha någon skam i kroppen när det gäller att avlossa tuffa skott.

 

8. Nebojsa Pavlovic, Örebro.

Pavlovic har en oortodox spelstil och riktigt, riktigt ful skotteknik, men på något sätt lyckas han att stoppa bollen i korgen och ta returer. Whatever, jag tror inte att Örebro-spelaren hade kunnat vara en bidragande faktor i ett vinnande lag.

 

7. Joshua Hairston, Norrköping. 

Ja, Hairston går stenhårt på offensiva returer och kan sätta halvdistansskott, men han är en begränsad spelare som lever på sin vilja. I en liga där importer ska bära sina lag eller tillföra med en tydlig spetskompetens är Hairston ingenting mer än en komplementspelare.

 

6. Yannick Anzuluni, Umeå.

Kan någon berätta för mig för mig vem som tar på sig center-rollen i Umeå? Både Anzuluni, Egal Saleman och Johan Rönström vill gärna komma ut och skjuta trepoängare, vilket gör lagdynamiken en aning förvrängd. Samtliga tre agerar som power forwards.

 

Det kan vara så att Anzuluni är ”centern”, men jag vill ta chansen att nämna honom här. Umeå-spelaren är underskattad i mina ögon – han har faktiskt haft en bra säsong utan att vi någonsin nämnt det. 28-åringen spelar med mycket hjärta och energi, vilket i kombination med hans atletism och skytte gör honom till ett farligt hot. Jag blir inte förvånad om något annat ligalag plockar upp honom nästa säsong.

 

5. Toni Vitali, Borås.

Det är här det börjar bli riktigt tufft. Resten av listan var oerhört svårt att bestämma, och eftersom samtliga top 5-spelarna är ruggigt duktiga är jag inte förvånad om du har en helt annan uppfattning om hur rangordningen bör se ut.

 

Men det här är min lista, och någon måste falla till femteplatsen. Toni Vitali kan lika väl vara årets fynd, en smart forward som blockar skott, har bra touch i tresekundersområdet och en sällsynt känsla att ta bra position. Men jag har mina anledningar till varför Vitali inte finns högre upp på listan – till skillnad från spelarna i top 4 som är riktiga stjärnor och som drar lasset är kroaten en rollspelare i Borås Basket.

 

4. Alexander Lindqvist, Uppsala.

Varför ligger Lindqvist före Vitali på listan? Här, varsågod. Den 24 år gamla forwarden är ingen pålitlig försvarare, men i är har han bevisat att han kan snitta kring 20 poäng per match och vara en av basketligans mest effektiva spelare. Det är en fantastisk bedrift med tanke på att motståndarna bygger sin defensiva ”gameplan” på att stoppa Lindqvist.

 

3. Mantas Griskenas, Nässjö.

Jag älskar Mantas spelstil, det vet ni som följer bloggen. Tuff försvarare, smart i anfallspelet, dödlig bössa, omtyckt lagkamrat. Jag hoppas att Nässjö lyckas med att förlänga hans kontrakt, för Griskenas kan bli en kultlirare i lilla Nässjö. Den enda anledningen till att han inte finns högre upp på listan är att spelarna före honom är awesome.

 

2. Toni Bizaca, Södertälje.

Som jag kunde avslöja förra veckan är Toni Bizaca en dator. Hur ska vi annars förklara att han aldrig visar känslor men alltid hittar konstiga vinklar att lägga i bollen och finta bort motståndarna? Har du någonsin sett Bizaca blöda? Nej, precis, för att han är en dator.

 

Problemet med Södertäljes dödliga programvara är att försvarspelet aldrig installerades när Bizaca skapades. Jag kan inte ge Bizzi förstaplatsen, för han är faktiskt Södertäljes svagaste länk på den defensiva planhalvan. Coach Vedran Bosnic måste gömma honom i försvaret, och hade inte Bizaca varit en smart försvarare hade han blivit mördad varenda match. True story.

 

Hlynur Baeringsson, Sundsvall.

Bearingson är basketligans svar på NBA:s Draymond Green. Nej, islänningen är inte lila duktig som Green, men Baeringsson kan precis som Golden State-spelaren konstant hitta rätt passningar, sätta trepoängare om försvaret backar, ta smarta beslut i komplicerade situationer och, framför allt, spela bra försvar på samtliga fem positioner.

 

Jag blev inte förvånad när Baeringsson gjorde bra ifrån sig mot erfarna NBA-spelare i sommarens EM, för så bra är han. Och förresten, det är något som säger mig att islänningen hade gjort dundersuccé om han hade coachats av Vedran Bosnic vid något tillfälle.

 

Vad tycker du om listan? Håller du inte med? Eller håller du inte med? Hur som helst – holla at ya boiii.