Blogg

Hur bra är Elijah Clarance?

Det var över två år sedan jag först skrev mitt första blogginlägg om Elijah Clarance. ”Elijah Clarance är Sveriges nästa big thing”. På den tiden visste få inom basket-Sverige vem 17-åringen från Nydala var, och många av dem som hade fått kännedom om honom hade endast fått höra historier om en tonåring som alltid går runt med en basketboll och lovar att bli en NBA-spelare i framtiden. Clarance var annorlunda, och när hans high school-karriär över Atlanten började blomma ut blev hajpen ännu större – så stor att jag i ärlighetens namn inte trodde att han skulle klara av att leva up till den.

 

De senaste veckorna har Clarance haft en uppvisning av sällan skådat slag. Hans våldsamma dunkar, stenhårda attacker och orädda attityd under U20-EM har gjort honom till ett hett samtalsämne även utanför basket-Sverige och något av en viral sensation inom basket-kretsarna. Hundratusentals visningar på FIBA:s sociala medier senare är Elijah Clarance definitivt Sveriges nästa big thing. Han levde upp till förväntningarna.

 

Men trots sin dominans är Clarance långt ifrån en komplett spelare. På många sätt är han begränsad, men hans starka sidor är så pass utvecklade att han kan dölja sina svagheter. I alla fall på den här nivån. Det Clarance var duktig på för två år sedan är han ruskigt bra på nu, men det finns flera hål i hans game.

 

Det de flesta som följde matcherna med all säkerhet märkte är att Clarance egentligen inte är en point guard, trots att han ofta ockuperade spelfördelarpositionen. Clarance har dålig förståelse för när han ska attackera, och hamnar ofta i situationer där flera försvarare väntar på honom. De bästa attackspelarna vet när och hur de ska hugga till, men Elijah tror att han kan ta sig dit han vill när han vill och hur han vill. Ju längre turneringen gick mer bevakning från motståndarna fick han – de sista matcherna såg vi upp mot tre försvarare stanna vid honom tills han släppte bollen. En renodlad spelfördelare kan lösa sådana situationer utan problem, men Clarance är inte där än.

 

Det var hans oförmåga att läsa av spel, samtidigt som han inte kan skjuta högprocentigt från passningar, som gjorde att Clarance sköt endast 42 procent från golvet, vilket är på tok för lågt för en spelare som kan få en ren titt på korgen precis när som helst. Ibland behövde 20-åringen inte ens försöka finta bort motståndare – han kom förbi dem komfortabelt ändå. Att Clarance är lågprocentig i catch and shoot-situationerna är inge nyhet, och är kanske det största frågetecknet i hans game. Från studs han hitta rytm och se bekväm ut, men inte från passningar. Det måste fixas.

 

Min sista kritik handlar om lagets prestation. Det är kul att få stort ansvar, rubriker och videoklipp på Instagram, men när laget misslyckas är det logiskt att rikta blickarna mot den bästa spelaren. Gjorde han sina lagkamrater bättre? Det går att diskutera.

 

Jag försöker inte vara kritisk mot Clarance, utan analysera hans spel. Vi pratar trots allt om en spelare som snittade 22 poäng per match i U20-EM. Endast Lauri Markkanen och Nikola Mirotic har gjort fler poäng i A-divisionen sedan 2010, och båda är idag etablerade NBA-spelare. De flesta NBA-spelarna från Europa har faktiskt spelat i den här turneringen, vilket tyder på att konkurrensen är stenhård.

 

Flera personer jag pratat med hävdar att hans 22 poäng per match inte är överdrivet imponerande med tanke på hur många skott han tog. Jag håller inte med. Först och främst – Sverige har inga andra ungdomsspelare som kan ta 25 skott i en match. Med det menar jag att de inte är tillräckligt bra för att avlossa 25 skott mot sånt här motstånd, de skulle bara inte lyckas med det även om de ville. Men faktum är att svenska spelare inte skulle ta 25 skott även om de kunde, för vi lär unga spelare att det är fel att sticka ut på det sättet. Det är installerat i dem sedan en ung ålder, att ta 20+ avslut innebär automatiskt att man är självisk och dålig lagkamrat.

 

Det är nog den största skillnaden mellan Elijah Clarance och i princip samtliga ungdomslandslagsspelare jag sett senaste åren – hans självförtroende är på en helt annan nivå. Enligt Clarance finns det ingenting som kan stoppa honom, och han är inte rädd att ta för sig. Hans attacker är hänsynslösa, och står man i hans väg kommer man med stor sannolikhet att bli förnedrad. Det behövs flera försvarare för att stoppa honom, och i svensk basket har vi inte haft många sådana spelare.

 

Elijahs atletiska förmåga kan få en att tappa hakan, det behöver vi inte fördjupa oss i, men det som skiljde Clarance från andra atleter i den här turneringen är att han vet hur han ska använda sin atletism. Hans första poäng i turneringen var praktexemplet – Clarance tog sig förbi sin försvarare och hade endast en center framför sig. I en sådan situation hade de flesta guards nöjt sig med att kasta en floater eller passa ut bollen, men Clarance gick upp för en enkel lay up som om ingen fanns i närheten. Funktionell atletism kallar jag det för, vilket är något Clarance definitivt har.

 

Clarance har dessutom god bollkontroll, kan låsa ner vem som helst även om han lite för ofta är lat i försvarsspelet, och verkar vara en ledare på planen. Jag hade tänkt skriva mer, men nu ska jag ut och njuta av solen. Hur som helst – Elijah Clarance är en beast. Med ett förbättrat skott och mer balans i sitt spel kommer det inte dröja länge innan han är en av Sveriges allra bästa spelare.

 

Holla.