Jag avskyr negativiteten kring damlandslaget

Blogg

Varför är Sveriges basketscen så negativ och upprörd efter damlandslagets bortaseger mot Finland? Det enda jag hörde under och efter matchen i dag är hårda ord med negativ laddning, trots ett positivt resultat.

 

Nej, Sverige spelade ingen bra basket. Stundtals såg det oerhört dåligt ut, absolut. Men vad var det vi främst klagade på efter storförlusten på hemmaplan mot Spanien i den första kvalomgången? Jag ska påminna er, det var:

1. Att försvaret var dåligt.

2. Att Zahui inte tog platsen under korgen och spelade utifrån i stället.

 

Var försvaret bättre i dag? Svaret är ja. Tog Zahui mer plats under korgen? Definitivt. Vann Sverige matchen med en relativt stor marginal?

 

En person som inte kan basket klarar inte av att göra en realistisk analys när det börjar gå dåligt för ett lag. Det som kännetecknar okunniga människor är att de klagar i all evighet när tuffa tider kommer och hyllar när vindarna vänder, för dem är världen antingen svart eller vit.

 

Basket-Sverige är proppad med sådana människor, och nu ska jag förklara för dig varför. Det du kommer att läsa de kommande dagarna är att spelet stank och att ingenting stämde, men sanningen är att damlandslaget missade så många öppna lay ups och skott att det höll på att bli sorgligt. Glöm inte detta: Ett lag som spelar katastrofalt får inte öppna skott och lay ups på löpande band.

 

Många pratar om att Amanda Zahui och Farhiya Abdi måste hitta en ”tydlig roll” i laget. Glöm inte det här heller gott folk: Människor som förvånas över att Zahui och Abdi inte har hittat en ”tydlig roll” kan ingen basket. Zero. Nada. Noll.

 

De här två tjejerna har gjort en enda officiell match för Sveriges A-landslag innan dagens drabbning mot Finland. En!!! Nu har de cirka 60 minuter under bältet, men ändå vill kritikerna lägga skulden på två unga spelare som måste bära ansvaret i ett lag de knappt tränat med. Kan någon vara snäll och visa mig två spelare i världen som har hittat en tydlig roll efter en match? Ni som konstant kritiserar landslagets rollfördelning bör skämmas, för ni uttalar er om någonting ni inte förstår. Ett lag som aldrig spelar tillsammans har ingen tydlig rollfördelning.

 

Laget är uppbyggt av endast fyra spelare som var med i EM 2015. Åtta spelare som är landslagsaktuella var tvungna att tacka nej på grund av skadeproblem. Den här spelartruppen som ni såg i dag är en spegel som har gött sönder och tejpats fast av coachstaben. Ingen kontinuitet plus ingen flyt plus flera stjärnspelare som saknar självförtroende är ingen succérecept. Frida Eldebrink vägrade skjuta öppna trepoängare mot slutet av matchen, och ändå vann laget med dubbelsiffrig segermarginal.

 

Sedan har vi det här med Jurgita Kausaite. Här gäller det samma sak som med Zahui och Abdi – förbundskaptenen måste leverera resultat med ett lag hon aldrig har tränat i princip. Från den taktiska ståndpunkten såg jag flera förbättringar jämfört med matchen mot Spanien, men den ser inte ”kritikerna”.

 

Det roligaste är ändå när de här kritikerna försöker jämföra Kausaite med Finlands förbundskapten Pekka Salminen. Okej, ska du och jag köra en quiz nu? Du har 15 sekunder på dig att nämna fem tränare i Skandinavien som är bättre än Salminen. Klockan startar nu!

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex, haha

Sju

Kobe Byants gamla nummer

Nio

Tio

Jag undrar om spisen är på?

12

13

Ska jag till X&Y i kväll eller inte?

15

 

DET ÄR VÄL KLART ATT KAUISAITE INTE ÄR BÄTTRE ÄN SALMINEN!!! Finsken är en fantastisk strateg som är en av Nordens absolut bästa tränare. Kom du på fem tränare som är bättre coacher och mer respekterade av spelarna än Salminen? Det gjorde du inte, för de finns inte.

 

Kausaite kanske är en värdelös tränare, men den slutsatsen kan vi inte dra nu. Det tar tid att bygga upp förtroende bland spelarna och få dem att spela tillsammans, döm inte ut någon efter 80 minuter av basket, det är vansinne. Vill ni att hon ska komma in på plan och sätta öppna lay ups i stället för spelarna? För det kan hon inte göra.

 

Spelet såg stundtals stillastående och jobbigt ut, Farhya Abdi tog alldeles för många avslut, man sänkte inte sina öppna skott och borde dragit i från Finland tidigare – allt det kan jag hålla med om. Men det fanns mycket positivt att hämta från denna match också: Coachstaben förberede faktiskt en väldigt bra gameplan som spelarna följde bättre än i matchen mot Spanien. Ellen Åström kom in på planen och spelade smart basket, hon är 19 år gammal. Abdi är en väldigt bra försvarare, det märkte ni nog inte av allt hat som ni riktade mot skärmar och era tangentbord. Sverige vann med en relativt stor marginal, vilket var ju målet innan man åkte till Finland.

 

Men framför allt visade tjejerna återigen att de har ett stort hjärta. Jag kan leva med att SVT:s kommentatorer klagade under hela matchen och sa ordet ”nej” tiotal gånger, men när de ifrågasatte lagets vilja, glöd och hjärta i halvtidspausen blev jag upprörd. Ifrågasätt ALDRIG igen vad detta gäng har i hjärtat, för det här damlandslaget har alltid varit föredöme när det gäller att ställa upp för sitt land och ge allt.

 

Spelet kan och måste bli bättre, och visst behövs konstruktiv kritik efter dagens insats. Men det måste vara en jobbig känsla för spelarna att läsa vad som står på sociala medier efter att vunnit en tuff bortamatch och resultatmässigt gjort precis det de skulle.

 

Så nej, allt är inte dåligt som somliga människor försöker hävda. Den här negativiteten som omger damlandslaget visar återigen att stora delar av basket-Sverige saknar förmågan att förstå omständigheterna, analysera en match och ge realistiskt kritik. Eller vad vet jag, problemet kanske är att laget saknar ”harmoni” och ”glöd”?