Jag gillar inte hur tränare väljer ut spelare till regionslagen i Miki Herkel Cup

Blogg

imageMiki Herkel Cup är en turnering där Sveriges bästa 14- och 15-åringar möts mot varandra, uppdelade i sex olika lika lag som representerar sex regioner. Det är även talangernas första möjlighet att visa upp sig för landslagstränare mot högkvalitativt motstånd.

 

Jag gillar idén med Miki Herkel Cup, men jag gillar inte hur man väljer ut spelare. Jag har följt uttagningar i flera år, och nu när jag har en plattform där jag kan uttrycka mina åsikter vill jag påpeka att jag stör mig på processen som leder till att tiotal spelare selekteras bort för att en speciell grupp på 15 personer ska lyftas fram.

 

Problemet är inte själva selekteringen, även fast jag vet hur känsligt det är i Sverige att exkludera spelare. Det jag inte gillar är att det finns väldigt många faktorer som spelar in i processen som inte har med att ta ut de allra bästa spelare att göra, vilket ofta leder till något som är mycket värre än selektering – och det är orättvisa.

 

Låt oss vara ärliga nu – barn till tränare, före detta elitspelare och inflytelserika människor inom svensk basket tas ut i Miki Herkel Cup-trupperna. Vi kan sitta här och låtsas att mitt påstående inte stämmer, men det är sanningen, och du som läser detta vet det. Det här gäller inte just alla, och jag hävdar absolut inte att de här tonåringarna inte tränar hårt, men genom åren har jag sett några banala exempel där tillgivna, träningsvilliga talanger har stöttats bort för att någon som inte förtjänar en plats ska få chansen att visa upp sig i turneringen. Det gillar inte jag.

 

Sedan har vi detta med att vissa tränare envisas med att ta som många som möjligt spelare från deras egna förening. Det här är inte professionell basket där vissa tränare tar mid sig flera spelare till nya klubbar, detta handlar om att välja 15 BÄSTA spelare, och ingenting annat. Vad som anses vara bäst i femton års åldern går inte att definiera, men det ska gärna vara en blandning av villighet att lägga ner timmarna att utvecklas och förmågan att leverera på basketplanen.

 

Ja, de fysiska attributen är också viktiga. Över 90 procent av professionella basketspelare är över 190 cm långa, samtidigt som endast cirka 10 procent av världsbefolkning kommer upp i samma längd. Men det ska inte vara den avgörande faktorn om de andra egenskaperna inte finns – jag AVSKYR att se långa, ointresserade spelare tas ut i regionslagen endast för att de är långa. Det händer skrämmande ofta.

 

Jag har skrivit om att det slarvas en hel del med viktiga beslut inom förbundet och elitklubbarna, och samma sak gäller även ungdomsbasket. Detta gäller inte alla tränare, men många av dem är inte noggranna när de tar ut sina trupper. Jag menar inte att det är en enkel uppgift, men egna intressen och  andra faktorer ska inte påverka ens förmåga att objektivt välja ut tolv bästa spelare. Somliga talanger, som Jonas Jerebko exempelvis, kunde hantera att de inte togs ut i regionslaget och kanaliserade sin besvikelse genom att träna ännu hårdare, men inte alla har samma psyke. Många talanger ger upp sporten just för att de får känna på orättvisan i en tidig ålder.

 

Hur som helst, till alla som har äran att delta i Miki Herkel cup: Lycka till! Många av dem kommer att bli framgångsrika basketspelare. Men hur många kommer inte att bli det för att de inte får samma chans? Det är min fråga.