Blogg

Larssons & companys stora triumf

Efter den sista semifinalmatchen mot Norrköping Dolphins förra året klev Borås Baskets sportchef Jonas Larsson in på bussen och berättade för alla som var där att Borås nästa år kommer att spela final. Laget hade precis, för femte gången på nio år, blivit eliminerat ur slutspelet av Norrköping, och det fanns få på bussen som trodde på Larssons ord. ”Semifinalförbannelsen” levde vidare.

 

    Igår var jag rörd, det måste jag erkänna. Delvis för att jag själv spelade för Borås Basket, men även för att jag vet vad den här framgången betyder för många som i flera år kämpat för att uppleva just det här ögonblicket. Sedan jag började som BT:s basketkrönikör har min relation till många av de här människorna blivit kallare, men det är bara förståeligt. Jag är nu ”på andra sidan”, och har under de här åren ofta varit kritisk.

     

    Jag står fast vid att de tre senaste säsongerna varit misslyckanden. Ingenting har förändrats där, publiksiffrorna talar om att det inte bara är jag som tycker det. Säsong 20015-20016 misstänkte flera inom klubbledningen att en stjärnspelare låtsades vara skadad, året efter värvade man en meriterad tränare som de flesta förstod inte skulle lyckas i Borås, och förra året avslutade laget säsongen med att förlora sex raka hemmamatcher.

     

    Men man ska få beröm när man förtjänar det. Och igår när historia skrevs var den första personen jag tänkte på Mr Borås Basket, Jonas Larsson.

     

    Larsson och hans familj har varit med under hela resan i basketligan, från att vara ett bottenlag till att spela SM-final. Jag vet inte hur många Larssons jag alltid ser på matcherna:  Jonas Larsson, Gunilla Larsson, Bertil Larsson, Josefin Larsson, Filip Larsson… Det är bara en armé av Larssons/Björkhedes som är där oavsett hur det går för laget.

     

    Sedan tänkte jag även på människor som har varit där sedan den här resan började, som Johan Zandén och Hasse Claesson, samt andra anställda, funktionärer, speakers och alla som någonsin bidragit till att Borås idag är en toppklubb. Jag kan inte riktigt beskriva hur glad jag är för deras skull. Jag vet hur mycket ont det gjorde att år efter år få höra at Borås Basket alltid är sämst när det gäller, men nu är det slut med det. Borås tog sig förbi ärkerivalen Norrköping, och nu kommer den roligaste delen av säsongen där guldet är det ultimata priset.

     

    Jag vet inte om det finns någon mall för hur en framgångsrik klubb ska fungera, men om den finns är jag övertygad att den börjar med att det måste finnas en ledare som håller huvudet högt uppe även i de svåraste stunderna. Jonas Larsson garanterade på bussresan hem från Norrköping förra året att det skulle bli final nästa säsong, och han hade rätt.

     

    Spelare och coacher kommer att hyllas de kommande veckorna – med all rätt – men ingen förtjänar denna framgång mer än Jonas Larsson och andra människor som, ofta oavlönat, driver Borås Basket mot en lovande framtid. Det här är är er stund.

     

    Och det kan bara bli bättre. SM-final nästa.