Blogg

Mitt första intryck av samtliga ligalag denna säsong

 

Yo! Ett blogginlägg! Det trodde du aldrig, eller hur? Jag tänkte göra en succéartad comeback, men över 1000 ord och massor om åsikter om SBL Herr. Vilka första intryck har jag fått hittills? Det kan du ta reda på här.

 

    Borås Basket: 

     

    Jag har ju redan garanterat ett Borås-guld och står fortfarande fast vid det. Men visst är detta komiskt: Under försäsongen hajpade jag Borås samtidigt som basket-Sverige hade både Luleå och Södertälje som två lag som är klart bättre, medan basket-Sverige nu höjer Borås till skyarna efter bortakrossen mot Luleå samtidigt som jag säger att man måste vara försiktig och att laget har långa vägar att gå.

     

    Det svänger snabbt.

     

    Nu i efterhand inser jag att den traumatiska hemmaförlusten mot Köping faktiskt ledde till något positivt – coacherna insåg att de måste städa upp en del grejer, och visst har formkurvan pekat uppåt sedan dess. I samtliga matcher har hittills har Henrik Svenssons mannar haft tvåsiffrig ledning. Det finns potential i det här gänget, men man får inte heller glömma att sex av Borås första åtta matcher spelas på hemmaplan. Tabelläget i november kommer inte att avslöja hela sanningen när det gäller detta lag.

     

    Jag förstår att Zac Cutberthson har enorm potential. Men killen har väldigt dålig förståelse för hur och när han ska attackera och välja sina lägen. Jag skulle vilja se honom ta fler returer också. Lyckas Borås göra samma sak Norrköping gjorde med Garry Blakes för två år sedan – det vill säga lära en ruggigt talangfull men stundtals okontrollerad kille att spela inom lagets ramar kommer Borås kunna gå hela vägen. Annars är Cutberthson en spelare som i längden kan sänka Borås.

     

    BC Luleå:

     

    Föga förvånande är BC Luleå bra och i toppen av tabellen. Vi förstod att de har ett formidabelt lag och vasst coachpar. Men jag säger det igen: Jag är inte imponerad, och de kommer att börja förlora matcher snart om det inte sker en förändring.

     

    Att förlita sig på att Brandon Rozzell kan katapultera iväg sjukt svåra avslut och sätta de med hög procent när matcher avgörs under hela säsongen är nog ingen bra idé. Det behövs fler spelare som är konsekventa offensivt. Det behövs mer produktion från bänken också. Det pratades i somras om att Anton Kobylak Berglund och Daniel Hansson skulle ta stora kliv framåt och bära bänken, men så har det inte riktigt blivit än.

     

    Luleå blir att räkna med. Men att de är främsta guldfavoriter just nu tycker jag absolut inte.

     

    Köping Stars: 

     

    Vilken säsongsstart. En belöning för publiken som förra året inte lämnade laget när förluster radades upp. Amerikanska importer har imponerat, och det är faktiskt skrämmande att Garry Blackston har en växel till. Snart kommer han att droppa kring 30 på något lag.

     

    Men det är faktiskt de tre importerna tillsammans med Niklas Larsson som gjort Köping till en tabelltvåa. The Big Four. De har varit ruggigt bra. Även rollspelarna har levererat, och det är dags att ge coach Panagiotis Nikolaidis cred. Han har ofta kritiserats, men det går inte blunda för hur bra Köping spelat i år – Under hela förra säsongen vann de tre bortmatcher, varav två kom mot tabelljumbon Uppsala. De har redan vunnit tre bortamatcher i år, trots att säsongen knappt börjat.

     

    Södertälje Kings:

     

    Låt mig vara jobbig och som en papegoja upprepa något jag sagt så många gånger: Det var inte särskilt smart att påstå att det nya, atletiska Södertälje kommer att vara ett unikt lag. De tappade fem nyckelspelar i somras, varav tre var klasspelare som kan avgöra SM-finaler.

     

    Nu har Kings även drabbats av skadeproblem. De kommer som vanligt att vara med i toppstriden till slut, och man ska aldrig underskatta ett lag där Ludwig Degernäs är tränare och Martin Pahlmblad bärande spelare. Men det gäller bara att acceptera att Södertälje är klart sämre i år, och att vägen till guldet är betydligt tuffare med den här upplagan.

     

    Norrköping Dolphins: 

     

    Mikko Riipinen är årets tränare hittills. Att Dolphins har haft chans att vinna samtliga matcher hittills är smått otroligt. Det här är ett lag som tippades att komma sist av många som följer SBL, och inte nog med att Norrköping är tuffa att möta spelar de underhållande basket. Jag är imponerad. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.

     

    Djurgården:

     

    Jag älskar det mesta Djurgården gjort hittills utanför planen. Var inte chockade över svaga publiksiffror i Brännkyrkahallen, det kommer att ta tid för Dif att locka folk, trots deras varumärke. De är varken första eller sista elitlaget i Stockholm med svaga publiksiffror – det är bara verkligheten vi lever i.

     

    Det stora problemet har vi på planen. Djurgården spelar inte försvar. De kan bara inte släppa in 95 poäng mot Umeå, det är pinsamt. Jag vet inte vad de förväntade sig när de värvade Yannick Anzuluni, men att signa en 32-åring som absolut vägrar spela försvar var nog ingen bra idé. Och om en av bärande spelarna är allergisk mot att försvara, hur kommer resten av laget att reagera? Titta på Djurgårdens matcher och hur de skyller på varandra när de släpper in enkla poäng. deras kroppsspråk säger mig att de inte har en aning vad de gör defensivt.

     

    Jag gillar Derrick Wilson. Jag gillar den här truppen, och kommer att gilla dem ännu mer när Adam Ramstedt blir hel. Men försvaret måste bli bättre, omedelbart.

     

    Jämtland:

     

    Jämtland har efter Tavrion Dawsons skada blivit tvungna att börja om från noll. Den där killen kan lira, och det är nästan omöjligt att hitta ersättare som är lika bra.

     

    Jämtland kommer mest troligt inte att vara med i toppstriden under grundserien. Det blir ingen hemmaplansfördel i slutspelet heller.

     

    Snacket om Davon Bell är jobbigt, men det är fakta att import-point guards snittar sanslösa 29.5 poäng per match mot Jämtland. Hänger allt på Bell? Nej. Blir han fullständigt mördad defensivt? Ja. Jag förstår att de gillar Bell, och visst har han kvaliteter. Men spelare som Nimrod Hilliard sitter arbetslösa hemma i USA, samtidigt som Jämtland väntar på att Bell ska blomma ut.

     

    En sista grej jag vill ta upp är snacket som har spridit sig inom basket-Sverige om att Torbjörn Gherke inte har några offensiva eller defensiva regler alls och att han knappt coachar. Snälla, bara sluta. Ja, Jämtland får spela fritt offensivt, men det är för att Gherke tror på den typen av basket. Jag skulle vilja påstå att Jämtland kämpar sig tillbaka i matchen mot Borås och vinner mot Södertälje för att han sätter upp zonförsvar och zonpress. Jag vill påstå att det gav laget en rejäl kick att slänga in unge John Pålsson som sätter tre trepoängare. Att tycka att Gherke är en är en usel tränare är en åsikt, och åsikter får man ha, men att påstå att han inte coachar är ju bara faktafel.

     

    Wetterbygden:

     

    Wetterbygden förlorade premiärmatchen med 40 poäng, men de hade en megaförlust i början av förra säsongen också. Det tar tid att vänja sig vid att spela Boris Balibreas basket. Nu har de börjat klicka, och det som är skrämmande är att de gör det utan att Adam Rönnqvist producerar. De kommer bara att bli bättre.

     

    I Wetterbygden har vi en klubb där spelare utvecklas, sammanhållningen är fantastisk och spelare tror på coachens idéer. Det är ingen hemlighet att jag är ett stort fan av deras arbete. Jag tvivlar inte på att publiken till slut kommer att hitta till Bamsehallen om de fortsätter att utvecklas i samma takt.

     

    Umeå BSKT:

     

    Till slut kommer Umeå att bli tuffa att möta. De måste bara lista ut vad de är för lag och vilka spelare de kan räkna med. Med Nathan Dawit och Egal Saleman tillbaka kommer de att kunna besegra vem som helst, men fram till dess måste de se till att samtliga importer kan leverera. Jag blir inte förvånad om de gör ett par ändringar inom snar framtid.

     

    Nässjö:

     

    Under försäsongen var många skeptiska när det gällde Nässjös framtid. Under säsongsinledningen visade dock Nässjö att de visst kan utmana om att vinna matcher, men något känns fortfarande skumt. Början av matchen mot Köping var bisarr, det fanns för många spelare som hade nonchalant inställning och bara tittade på medan Köping tog samtliga 50/50-bollar. Nässjö ska aldrig någonsin ligga under med 21 poäng hemma mot Köping, det ska bara vara oacceptabelt.

     

    Jag vet inte varför, men det känns som att Nässjö blivit experter på att värva guards som saknar tydlig spetskompetens och kan när som helst ha nollan i poängprotokollet. Förra året var det Facundo Zarzate, i år är det Lucien Christofis.

     

    Nässjö måste steppa upp. De har bra spelartrupp. Franklin Williams måste ha bollen i sina händer oftare, Dartaye Ruffin måste höja sig. Jag tror att Nässjö har högt tak, men även läskigt låg lägstanivå. Det blir bottenstrid om de inte spelar bättre och med mer intensitet.

     

     

    Holla.