Blogg

Vad ska Borås göra med sina inhemska spelare?

I torsdags skrev jag ett blogginlägg om vad Borås Basket måste prioritera för att utvecklas och göra bättre säsong när grundserien drar igång till hösten. Att ha kompetenta importer som bär laget är essentiellt för klubbens framtidsutsikter – den största skillnaden mellan LF Basket 2014 och BC Luleå 2018 är importernas prestationer. Ge Fredrik Joulamo Brandon Rozzell, Yannick Anzuluni och Quinton Upshur i stället för Cliff Colimon, skadade Keith McLeod, Logan Stutz och Kodi Augustus och jag kan lova er att Joulamo hade gått längre i slutspelet och fått behålla sitt jobb.

 

Det håller inte att värva importer som ska vara rollspelare. De måste ha tydliga spetskompetenser som är tungan på vågen. Därför tror jag att det bara är Nimrod Hilliard vi kanske kommer att se i Borås-linnet nästa säsong.

 

Men vad händer med de inhemska spelarna? Hur har de presterat? Vilka ska Borås behålla?

 

Jag räknar Jakob Sigurdarson som inhemsk spelare, för han har varit i Sverige i ett decennium och har även köpt hus i Borås. Han är boråsare. Och han ska naturligtvis få stanna. 36-åringen är ett proffs och en förebild för de yngre spelarna – att se honom träna varje dag och studera hur han alltid håller sig i toppform är ovärderligt för en klubb och sätter ribban högt för resten av laget. Dessutom är Sigurdarson fortfarande en fruktad skytt som motståndarna ofta försvarar med sina bästa defensiva spelare.

 

Mike Palm lägger skorna på hyllan. En äkta basketliga-legend som vi kommer att sakna i Boråshallen. Tack för allt Mike!

 

Andreas Person var den största anledningen till att Borås två gånger under en vecka chockade Jämtland uppe i Östersund och därmed avancerade till semifinal. En av SBL:s bästa försvarare. Fortfarande ojämn, men lagets bästa spelare efter Nimrod Hilliard. Förhoppningsvis kan Borå behålla honom.

 

Sedan har vi de hemmafostrade spelarna: Fredrik Andersson, Simon Gunnarsson, Ludvig Johansson, Emil Lundstedt, John Brändmark och Daniel Thuresson. Här har vi några spelare som Borås de senaste säsongerna satsat på, men låt oss vara ärliga: De här killarna kan inte bära klubben till nästa nivå. Alldeles för många gånger den här säsongen har de varit osynliga.

 

Det finns ingen Axel Nordström, Alex Lindqvist eller Adam Rönnqvist här. Ingen av dem kommer att ge Borås 15 poäng per match. Det de här killarna däremot kan vara är effektiva rollspelare som kan hjälpa importerna att ta klubben till nästa nivå. Simon Gunnarsson är en av Sveriges bästa förvarare på forward-positionen som dessutom var jämnare i sitt spel än de tidigare säsongerna. Många har glömt detta, men Fredrik Andersson var startspelare i laget som vann 22 matcher i rad 2013-2014, och det var långt ifrån att Borås spelade fyra mot fem när han var inne på planen. Andersson var en 20 år gammal kid på den tiden som spelade försvar, dunkade i ett gäng bollar i kontringssituationerna, satte flera viktiga trepoängare i slutspelet och tillsammans med Mattias Göransson var osjungen hjälte som jobbade i det tysta och var viktig pusselbit i lagbygget. 24-åringen ska inte vara bärande spelare, men i år har han fått mer ansvar och kritik än vad han förtjänar för att han är lagkapten och importerna inte kunde leverera offensivt.

 

Ludvig Johansson var en rookie som fick regelbunden speltid under grundserien. Alltid kul med unga spelare som får chansen. Att kritisera Johansson efter hans första säsong i SBL skulle vara otacksamt, men faktum är att han sköt från golvet i endast tre matcher under grundserien. Det håller naturligtvis inte. Hade jag varit coach Henrik Svensson hade jag sagt till Johansson att poppa en trepoängare som snabbt han får en bra titt på korgen, för det som händer när en spelare aldrig skjuter från golvet är att man faktiskt spelar fyra mot fem offensivt. Johansson har precis som andra unga spelare mycket att förbättra, men att våga avsluta på egen hand bör vara en självklarhet i hans spel nästa säsong.

 

Många inom basket-Sverige har under säsongens gång frågat mig vad som har hänt med Emil Lundstedt. Lundstedt, som var en av de hemmafostrade spelarna Borås valde att satsa på för några år sedan, har för varje säsong tagit ett tydligt kliv framåt i utvecklingen, och var säsongen 2016-2017 ett av få glädjeämnen när Borås åkte ut i kvartsfinalen. I år hamnade han i Henrik Svenssons frysbox. Märkligt, speciellt med tanke på hur lågprocentigt Borås sköt från trepoängslinjen i år, men det är varken första eller sista gången att en coach prioriterar bort en spelare. Så kan det gå på elitnivån. Hade uppskattats dock att höra varför denna drastiska förändring i Emils roll inträffade, men det lär inte komma. Oklart om Lundstedt stannar kvar.

 

Sist har vi Brändmark och Thuressons, egna produkter som hämmats av skador. Finns inte mycket att skriva om här, bortsett från att det är nästa säsong vi kommer kunna bedöma deras spel. Brändmark kom tillbaka i slutet av säsongen, men han fick alldeles för lite tid för att kunna hitta en tydlig roll i laget.

 

De flesta av spelarna jag nämnde kommer att stanna i klubben, men precis som jag skrev innan kommer det inte att spela någon roll vad de gör om Borås inte träffar rätt med importerna. Det är den ultimata sanningen för den här klubben, men även resten av SBL.