Kommer ni ihåg när Borås vägrade förlora?

Blogg

103 dagar. Så lång tid tog det från säsongstarten till första matchen Borås Basket förlorade i grundserien 2013-2014. Inget lag hade lyckats vinna fler än 18 matcher i rad sedan basketligan startades 1992 – tills Borås radade upp hela 22 vinster. Det var en oförglömlig tid för spelarna, klubben och fansen.

 

Utan tvekan rådde det hög basketfeber i Borås. Hajpen kring laget och vinsterna blev större för varje match och kulminerade när hallen blev fullsatt i en match mot Örebro som då låg sist i tabellen. 3000 personer kom för att se Borås möta Örebro alltså – det låter nästan overkligt.

 

Det har pratats och skrivits en hel del om Borås rekordlånga segersvit under tiden den pågick. Men nu vill jag skriva om hur det såg ut från mitt perspektiv, med fokus på vissa matcher som, enligt mig, stack ut och var mer betydelsefulla än andra.

 

Andra matchen för säsongen, Jämtland på bortaplan, vinst, 92-100:
Att det blev 22 vinster i rad är ett känt faktum, men många glömmer att den historiska segersviten aldrig hade blivit av om Jämtland lyckats knyta säcken och vinna sin hemmapremiär. Det var en väldigt tajt match från början, och när Adama Darboe (då med Jämtland) satte en trea från hörnet och gjorde ställningen lika blev stämningen i Tegeltemplet elektrisk. Jämtland vann säsongens första match mot LF borta och spelade med mycket självförtroende, men som tur är levererade Roope Ahonen i slutminuten. En blytung trea och en genial assist till Mike Palm för två enkla poäng. ”Dodge the bullet” heter det, men det är resultatet som räknas i slutändan. Två i rad.

 

Sjunde matchen , Södertälje på hemmaplan, vinst, 92-91:
En av de bästa matcherna i basketligans historia. Det kom hela 2400 personer till Boråshallen för att se två obesegrade lag mötas i en seriefinal. När det var tre minuter kvar matchen ledde Södertälje med tolv poäng och det var inte mycket som talade för att Borås kunde vända. På något oförklarligt sätt lyckades Pat Ryans mannar få ner underläget till tre poäng när det var 30 sekunder kvar, men då gav Vedran Bosnic direktiv till hans spelare att börja foula så att Borås inte kunde få iväg en trea. Båda lagen foulade varandra i all evighet kändes det som, men det var ingen som missade sina straffkast tills det var tre sekunde kvar av matchen och Mantas Griskenas stod på linjen. Missade första, satte andra. Då fick JJ Miller bollen, dribblade upp den, tog en lång trea och… ja, the rest is history. Ahhhhhh, jag får gåshud bara av att tänka på det.

 

16:e matchen, Solna på bortaplan, vinst, 90-93:
Efter tre perioder låg Borås Basket under med 17 mot Solna. När det var sju minuter kvar var underläget 14 poäng. Trots att laget spelade uruselt tvivlade vi aldrig på att vi skulle vinna. Jag kommer aldrig att glömma när Mattias Göransson och jag satt på bänken och pratade om att det bara var en tidsfråga när vi skulle vända matchen. Den känslan har jag aldrig upplevt innan, att vara så pass självsäker på vinst trots att laget spelar dåligt och har ett gigantiskt underläge. Men det blir så när man vinner 15 matcher i rad och har en bra kemi i truppen. Vi vann matchen till slut så klart och segertåget fortsatte vidare.

 

18:e matchen för säsongen, Södertälje borta, vinst, 71-73:
Vid den här tidpunkten hade Södertälje bara förlorat två matcher, så det blev serifinal igen. Det blev ännu en vinst för Borås efter en, för de här två lagen, typiskt jämn match. Rekordet var tangerat.

 

19:e matchen, Jämtland borta, vinst, 82-95:
19 vunna matcher i rad blev verklighet. Det var ingen som trodde på det innan säsongen, men det är svårt att förutse att ett lag kan klicka så tidigt under säsongen som vi gjorde. Vi vann komfortabelt, men när jag kom in på planen med två minuter kvar av matchen fanns ett problem: Alla mina lagkamrater hade gjort poäng. Jag ville inte vara ensam om att saknas i poängprotokollet i en historiskt viktig match! Tror ni att jag passade bollen när jag väl fick den? Första anfallet splittade jag en screen och tog en ”floater” som resulterade i en air ball. När det var 20 sekunder fick jag bollen igen, tog den stenhårt till korgen, slängde iväg en skum lay up över Brandon Peterson och satte den! Yeyyyyy! Jag är en del av laget. Yeeeeey! Jag är lika viktig som de andra i truppen. Yeeeeyyyy! Jag är historiskt bra.

 

23:e matchen för säsongen, Sundsvall borta, förlust, 76-72:
Precis som mot Solna tvekade vi aldrig. Med en minut kvar av matchen låg vi under med tre poäng, men vi skulle ju vända matchen tänkte vi. Det blev förlust. Vi förstod ingenting. Innerst inne visste vi att vi skulle förlora någon gång, men vid den här punkten hade vi en kombination av storhetsvansinne och självförtroende som gjorde att vi mådde ganska dåligt efter matchen. Men det borde vi inte ha gjort, 22-1 är ju fantastiskt bra! Tyvärr tog segersviten slut, och som de flesta vet förlorade vi fler matcher än vad vi vann under resten av grundserien. I slutspelet blev det uttåg mot Norrköping Dolphins, 4-2 i matcher.

 

Det är många som undrar hur vi kunde vinna så många matcher i rad. Det går inte att förklara rakt av, men det var väl en kombination av duktiga spelare som ständigt  levererar, bra lagkemi, lite tur och heroiska insatser i slutet av jämna matcher. Sanningen är att vi ofta spelade dåligt, men lyckades hitta ett sätt att vinna matcher till slut ändå. Jag tror att det blir väldigt svårt, om inte omöjligt, att slå Borås Baskets rekord, men man vet aldrig. Som sagt, det var inte många som trodde att det gick att vinna fler än 19 i rad. SM-guldet uteblev, det blev inte ens finalspel för vår del, men de där fyra månaderna då vi var oövervinnerliga kommer sent att glömmas.